Ingvar Morfar Axelson
Det här har varit de tyngsat veckorna i mitt liv!
Min underbara, älskade, starka, stora, trygga och envisa Morfar! Jag saknar dig redan och kan inte fatta att det har hänt. Men jag vill tro att du har det bättre nu och är uppe i det blå å träffar Pappa Sven och Lasse F! De sista veckorna var en lång plåga för dig.. Du bara låg i sängen och inväntade att de skulle hända. Du är värd all frid och ro! Jag tror att du sitter och vakar över oss och din skog. Din älskade natur som du trivdes så bra i. Det fanns inget ställe som du älskade så mkt som skogen!
Jag hade ett innre hopp om att du skulle få se tvillingarna komma till jorden och se mig spela min första div 1 match. Sista gången jag pratade med dig lovade jag dig att hålla tätt.. Jag fick 500 :- ! Å jag lovar dig Morfar jag ska bomma igen målet och spela för dig. Jag vet att du är med mig och hjälper mig.
Du ville alltid att jag skulle ringa efter mina matcher och berätta hur det gått! Å du blev alltid lite butter när jag hade släptt in mål, men ändå så kände jag din stolthet och tron på mig i din röst! :) När jag började spela fotboll trodde du inte på att jag skulle komma så långt som jag är idag.. Elle så kanske du trodde de men vågade inte säga något.. Jag sa en dag till dig att jag ska bjuda dig till OS 2012 och att du skulle få sitta på första parket och se damfotboll. Nu sitter du på första parket. Inte där jag hade tänkt mig, men nu är du med hela tiden och jag ska göra dig stolt Morfar. Du skulle bli världens stoltaste Morfar!
Jag har så många fina minnen med dig och jag är så tacksam att få haft dig vid min sida. Även att jag kanske inte visat fullt ut vad jag tycker å känner så har jag alltid älskat dig, sätt upp till dig och beundrat dig. Du var, är och kommer alltid att vara min starka morfar som skulle bli 120 år och ta hand om oss andra, beskydda oss och strida för oss. Jag saknar dina klena kramar. De var så klena men de hade mycket kärlek i sig. Jag saknar din envishet, ibland kunde du vara så envis att man blev arg. Att prata om muslimer med dig, det gick inte. Du tände till direkt och visade din envisa sida och gav dig aldrig! Även att jag hatade de diskutionerna med dig såå saknar jag de så. Det gör såå ont!
När du låg hemma i din säng efter att du tagit dina sista andetag satt jag vid dig. Du var så fin men ändå inte. Jag ville inte förstå att det var du att det verkligen hade hänt. Jag tog din hand och fick känna på dig en sista gång.. Det var så fint! du hade din fina kostym på dig och de kändes som du inte kunde släppa blicken från oss utan låg och kollade på oss!
Din begravning i fredags den var så fin. Din kista var verkligen underbar. Du hade ditt fiskenät över och massa fina blommor. Så som du ville ha det. Skogen och naturen var nära dig. Jag trode aldrig tårarna skulle ta slut. Jag ville inte lämna dig där ensam. Jag ville vara kvar där och vaka över dig.. Men jag vet att du vill att vi ska gåvidare och vara starka. Men det är så svårt att förstå. Min älskade vän och morfar du har alltid funnits huset bredvid mig. Under hela min uppväxt har du varit där. Och nu är de ett stort tomrum som inte någon kommer kunna fylla upp igen!
Det var så fint när de spelade At Last- Etta James. Det var din musik...
At last, my love has come along. My lonely days are over.. And life is like a song
Oh, yeah, at last. The skies above are blue. My heart was wrapped up in clovers
The night I looked at you. I found a dream that I could speak to. A dream that I can call my own
I found a thrill to rest my cheek to. A thrill that I have never known. Oh, yeah when you smile, you smile
Oh, and then the spell was cast. And here we are in heaven.. For you are mine At last...
Sov gott Älskade Morfar du är min styrka! <3
Jag älskar dig.
Puss & Kram DIN Evelina
"Friden fröjden, rumpan i höjden"
R.I.P <3
Min underbara, älskade, starka, stora, trygga och envisa Morfar! Jag saknar dig redan och kan inte fatta att det har hänt. Men jag vill tro att du har det bättre nu och är uppe i det blå å träffar Pappa Sven och Lasse F! De sista veckorna var en lång plåga för dig.. Du bara låg i sängen och inväntade att de skulle hända. Du är värd all frid och ro! Jag tror att du sitter och vakar över oss och din skog. Din älskade natur som du trivdes så bra i. Det fanns inget ställe som du älskade så mkt som skogen!
Jag hade ett innre hopp om att du skulle få se tvillingarna komma till jorden och se mig spela min första div 1 match. Sista gången jag pratade med dig lovade jag dig att hålla tätt.. Jag fick 500 :- ! Å jag lovar dig Morfar jag ska bomma igen målet och spela för dig. Jag vet att du är med mig och hjälper mig.
Du ville alltid att jag skulle ringa efter mina matcher och berätta hur det gått! Å du blev alltid lite butter när jag hade släptt in mål, men ändå så kände jag din stolthet och tron på mig i din röst! :) När jag började spela fotboll trodde du inte på att jag skulle komma så långt som jag är idag.. Elle så kanske du trodde de men vågade inte säga något.. Jag sa en dag till dig att jag ska bjuda dig till OS 2012 och att du skulle få sitta på första parket och se damfotboll. Nu sitter du på första parket. Inte där jag hade tänkt mig, men nu är du med hela tiden och jag ska göra dig stolt Morfar. Du skulle bli världens stoltaste Morfar!
Jag har så många fina minnen med dig och jag är så tacksam att få haft dig vid min sida. Även att jag kanske inte visat fullt ut vad jag tycker å känner så har jag alltid älskat dig, sätt upp till dig och beundrat dig. Du var, är och kommer alltid att vara min starka morfar som skulle bli 120 år och ta hand om oss andra, beskydda oss och strida för oss. Jag saknar dina klena kramar. De var så klena men de hade mycket kärlek i sig. Jag saknar din envishet, ibland kunde du vara så envis att man blev arg. Att prata om muslimer med dig, det gick inte. Du tände till direkt och visade din envisa sida och gav dig aldrig! Även att jag hatade de diskutionerna med dig såå saknar jag de så. Det gör såå ont!
När du låg hemma i din säng efter att du tagit dina sista andetag satt jag vid dig. Du var så fin men ändå inte. Jag ville inte förstå att det var du att det verkligen hade hänt. Jag tog din hand och fick känna på dig en sista gång.. Det var så fint! du hade din fina kostym på dig och de kändes som du inte kunde släppa blicken från oss utan låg och kollade på oss!
Din begravning i fredags den var så fin. Din kista var verkligen underbar. Du hade ditt fiskenät över och massa fina blommor. Så som du ville ha det. Skogen och naturen var nära dig. Jag trode aldrig tårarna skulle ta slut. Jag ville inte lämna dig där ensam. Jag ville vara kvar där och vaka över dig.. Men jag vet att du vill att vi ska gåvidare och vara starka. Men det är så svårt att förstå. Min älskade vän och morfar du har alltid funnits huset bredvid mig. Under hela min uppväxt har du varit där. Och nu är de ett stort tomrum som inte någon kommer kunna fylla upp igen!
Det var så fint när de spelade At Last- Etta James. Det var din musik...
At last, my love has come along. My lonely days are over.. And life is like a song
Oh, yeah, at last. The skies above are blue. My heart was wrapped up in clovers
The night I looked at you. I found a dream that I could speak to. A dream that I can call my own
I found a thrill to rest my cheek to. A thrill that I have never known. Oh, yeah when you smile, you smile
Oh, and then the spell was cast. And here we are in heaven.. For you are mine At last...
Sov gott Älskade Morfar du är min styrka! <3
Jag älskar dig.
Puss & Kram DIN Evelina
"Friden fröjden, rumpan i höjden"
R.I.P <3
Kommentarer
Postat av: mamma
nu rinner mina tårar....så fint du skrivit, och bra!
Bilderna var fina..och kortet på dig och starke morfar är verkligen härligt. Kram från din mamma
Postat av: Ida
Åh vad fint du skrivit! Hör av dig när som helst om du vill prata eller så <3
Postat av: Maléne
Så fint och vackert du skrivit kusin. Skickar en omtanke till er ♥
Trackback
