Ewelina

Sitter här med musiken på max volym och bara lyssnar. När jag har volymen på max så kan jag tänka som bäst, jag vet lite konstigt. Men vem har sagt att jag är som man ska:) Sitter och funderar på vad jag har gjort med mitt liv fram tills nu. Mest i skolväg. Eftersom jag inte är så bra på att skriva får ni ha överseende med detta inlägg. Kan nog hoppa lite här och där. Men jag bjuder på det!

Mitt liv började 19901112 klockan 18:58 på Eksjö BB. Jag gick på dagis med mina underbara fröknar, kommer ihåg mina två fravoriter. Kerstin och lillemor. Jag gillade verkliugen dagis. Och det var där jag träffade min första riktigt kompis Malin Gustafsson. Vi lekte nästan alltid på dagis, fast måste ju erkänna att vi bråkad en del också. Men både Linnea Medlöv och Robin Croona lekte jag mycket med på den tiden. Kommer ihåg en dag på dagis då Malin, Robin & Jag (som var de äldre på dagis) fick gå utanför dagis gränser och leka i skogen. vi plockade massa blåbär och lekte mamma-pappa-barn.. ahah  Det finns många minnen från den tiden. (rätt sjukt att man kan komma ihåg saker från den tiden).

Efter dagis började jag på förskolan & fritids. Förstadagen på förskolan så gick jjag på kryckor. Hade lyckats få in foten i cykel hjulet, smart som jag är.. Vi som gick på förskolan då fick vara med och inviga den nya förskolan och kommer ihåg att det var robin som fick klippa bandet. (tror jag) Sen började skollivet i korsberga skola. Där amn träffade många nya människor som skulle bli ens vänner.
I 1:an & 2:an umgick jag mest med Frida, Jocke, Malin & Helena om minnet inte sviker allt för mycket. 3:an på korsberga skola var nog ett utav de bästa åren. Då umgicks nästan hela klassa ihop och alla var vänner med alla :) Vi träffades efter skolan och leket ihop. 4:an och 5:an har jag inte så många minnen utav. 6:an ser jag tillbaka på med blandade känslor. Det var under den tiden jag och Linn Medlöv umgick mycket. Vi var alltid, efterskolan, på helgerna och på loven. På den tiden var hon min bästa vän men vet inte vad som hände när vi gick över till Landsbro skola. Vi gled ifrån varandara allt mer och mer, tråkigt nog. Jag saknar henne och den vänskapen men allt har sin tid och gång. Men tillbaka till 6:an. Även att det var en sjuk jobbig period i 6:an så kan jag nu se tillbaka på det och skrattta åt det. Därför lämnar jag det där, ni som var med vet vad det handlade om. Ni som inte var med kan fortsätta fundera ;) Tillstörsta del utav 6:an så umgick vi nästan hela klassen. Och hittade på saker ihop. Det var verkligen kul! Klassresan till öland blev bätter än vad jag hade tänkt mig. Denna klassen saknar jag och den tiden då vi alla umgicks. Vi hade massa hyss för oss men kul hade vi!

 Skollivet i landsbro var en upplevelse det var nog där man fick reda på vilka som skulle bli ens kompisar fram i livet. Jag gick i 7A, klassen som inte var gjort för något gemensamt tryck:) I den klassens visade det sig att en underbar tjej skulle gå. Vi låg på samma nivå under hela landsbro tiden. Tyckte nästan alltid likadant. Vi var hellre hemme och kollade på när alla våra svenska landslag hade en match än att vara ute med kompisar på stan eller någonsannanstans :) Nina du är bäst. Även att vi skulle skiljas åt när vi började gymnasiet så har vi  lyckats hålla kvar vår vänskap på samma nivå. Jag minns verkligen hur jag saknade dig i 1:an på gymnasiet. =) Men tillbaka på landsbro skola. tror jag aldrig trivdes där. Utan jag gick till skolan och sen var det inte mer med det. Men jag träffade många underbara människor där =) Tillgymnasiet valde jag att gå Omvårdnadsprogrammet och fotbollsgymnasiet. Jag är nöjd med de val men inte med val utav skola. Har nog aldrig haft så mycket emot mina lärare som jag hade under den tiden... Min svenska lärare skulle jag kunna skälla ut hårt och mycket. Förstår inte att en sån människa kan vara lärare. Hon är säkert i vissas ögon en jätte bra lärare. Men för mig är hon en som nästan fick mig att ge upp skolan. Att klämma ur sig en kommentar som:
- Hon kanske inte är så dum ändå.
Nä men om du hade gett det en chans att lära känna mig så kanske du hade förstått dig på mig. Även att du är bra på svenska måste du kunna förstå att det finns ett handikapp som heter dysleksi och gör att man har det litet svårare. Och att man kanske behöver mer hjälp eller förklaring. Och min engelska lärare. Herregud vad ska jag säga. Hur ska man reagera på en kommentar som denna: 
- Hoppas du får ett rätt alf! Eller:
- En sån som du kan väl inte ha några problem?!
Men du ska ha en stjärna för du kom och bad om ursäkt! Tack för det.
Gymnasiet tog jag mig alf igenom och jag är så jävla stolt över mig själv... Ja ni läste rätt jag är stolt över mig själv. Orkar inte skriva mer om gymnasiet men träffad emånga personer som har en plats hos mig. Och fick reda på vilka som verkligen är ens vänner och finns där till 100 % eller de som man kan säga något man tycker utan att det läcker ut till någon annan!
Nu sitter jag alf här 19 år senare och är arbetslös och lägger ner mycket tid på träning för att kanske en gång i tiden få stå där på en större match och spela för ett damallsvenskt lag. Men det är ju aldrig förbjudet att drömma! Så jag fortsätter med det :) Drömma...

// Ewe

Ska jag låta det rinnna ut i sanden?
Jag vill krama dig!