släkten
Sitter här och väntar på att maten ska bli klar i ugnen. Och började tänka lite på släkten! Jag är verkligen släktkär och gillar att umgås med allihopa. Men så synd att man tappar kontakten med många utav de. På mammas sida umgås vi allihopa och är ett stort gäng. Men de på pappas sida, jag vet inte när jag träffade de senast. Typ som min farbror Peter och mina kusiner Maléne & Pierre tror jag såg de senast när isabell (!?) döptes i sthlm för många år sedan. Och då pratade jag knappt med de, jag var ju liten och super blyg så satt säker i framors knä eller någo! HAH. Och Nicol, hon är egentligen inte min släktnig men nästan eheh Jag tycker alf det är väldigt tråkigt att man inte träffar de! Och att man tappat kontakt. Kanske ska ändra på det =)
Nu ska jag äta, mumms.
// Ewe
Jag håller med dig kusin min! :) Det är väldigt tråkigt att man tappat kontakten :( När du säger det så var det nog på Isabells dop som vi senast såg. Men jag minns inte så mycket från dopet. Jag minns att jag mest satt i soffan hemma hos Nicole :) Hur gammal kan jag har varit? Kanske 16 -17 år... det var länge sedan. Jag har också alltid varit blyg, men jag har nog blivit lite mer framåt de senaste åren. Ja jag fick nog lite mer skinn på näsan när jag flyttade upp hit skulle jag tro :)
Men jag tycker i alla fall att det är jätteskojigt att vi börjat få lite kontakt på facebook och såhär via bloggen:)(Tur att dessa kommunikations medel finns!)Jag har ju inte så många kusiner som du kanske vet. Tycker verkligen att vi får ändra på det här och försöka ses mycket mer än vad vi har gjort. Nu är vi dessutom så pass gamla nu så vi kan ju styra sådant själv nu :) Du ska veta att du är välkommen att hälsa på om du är här i krokarna :)Och drar jag mig söder ut så kommer jag garanterat höra av mig :)
Ps: Om du är i linköping någon gång och ska hälsa på farmor och farfar så kan du väl höra av dig så skulle jag kunna åka ner i samma veva, tror dessutom att farmor och farfar skulle bli superglada :)
Kram på dig
